Det sjätte kapitlet i TSAP diskuterar omfattningen av privat lag och rättvisa i USA:s historia. Han går igenom tre historiska perioder: innan USA:s bildande, den amerikanska "vilda" västern och den moderna utvecklingen av privat rätt.
I USA:s förhistoria fanns det inget polissystem av dagens snitt. Istället hade varje individ rätt att tillfångata och åtala brottslingar som orsakat denne skada. Detta innebar inte att individen ensam sökte efter brottslingen, utan det var något som alla i närområdet hjälpte till med, delvis för att de förväntade sig liknande hjälp i framtiden, eller hade fått det. Det fanns statliga domstolar, men de var inte alltid tillgängliga p g a avstånd, så folket använde sig ofta av direkt köpslagning med brottslingen eller att en tredje part agerade skiljedomare; de flesta gick inte till staten för att lösa sin tvist.
Amerikanarna hade en ganska libertariansk syn på rättvisa – alternativt kan man säga att den libertarianska synen är tagen från de rättsystem som uppstår spontant utan statliga regleringar.
Nästa avsnitt rör den amerikanska västern, när folk flyttade dit innan staten hann hänga med. Många historiker har förr sagt att dessa samhällen var laglösa, men många av dessa bara antar detta och ger inga bevis för det. Och de studier som finns som diskuterar våldsamheten i dessa områden visar samtidigt att det inte var alltför våldsamt:
Ett skäl till att det inte var så våldsamt var för att folk hade spontant gått samman i olika privata organisationer för att upprätthålla lag och ordning. Benson nämner fyra exempel på sådana organisationer: landklubbar, karavantåg, kofösar- och gruvbruksföreningar, men han diskuterar bara de två första och den sista sorten. Generellt kan man säga om dessa att:
I USA:s förhistoria fanns det inget polissystem av dagens snitt. Istället hade varje individ rätt att tillfångata och åtala brottslingar som orsakat denne skada. Detta innebar inte att individen ensam sökte efter brottslingen, utan det var något som alla i närområdet hjälpte till med, delvis för att de förväntade sig liknande hjälp i framtiden, eller hade fått det. Det fanns statliga domstolar, men de var inte alltid tillgängliga p g a avstånd, så folket använde sig ofta av direkt köpslagning med brottslingen eller att en tredje part agerade skiljedomare; de flesta gick inte till staten för att lösa sin tvist.
Amerikanarna hade en ganska libertariansk syn på rättvisa – alternativt kan man säga att den libertarianska synen är tagen från de rättsystem som uppstår spontant utan statliga regleringar.
Again, as Cardenas explains, early Americans held a restitutive theory of justice whereby forced reparations by the criminal to the victim were ordered, but punitive measures taken against the criminal to the benefit of the victim were also demanded. For example, a convicted thief would not only be ordered to return stolen property, but would also be forced to pay treble damages to the victim.Detta system borde påminna lite om det medeltida isländska systemet och andra privata rättsystem (vilket tas upp i ett senare kapitel). Men under 1700-talet växte den statliga makten och började sakta men säkert ta över jobbet som åklagare; dock fortsatte folk att vända sig till skiljedomstolar, eftersom de statliga domstolarna tog ut böter för brottet, som då inte gick till offret.
When the offender was indigent, which was often the case, the crime victim generally was authorized to keep the offender as a servant or the victim could sell the offender’s services. The duration of servitude was fixed. (1986: 367) (s. 95)
Nästa avsnitt rör den amerikanska västern, när folk flyttade dit innan staten hann hänga med. Många historiker har förr sagt att dessa samhällen var laglösa, men många av dessa bara antar detta och ger inga bevis för det. Och de studier som finns som diskuterar våldsamheten i dessa områden visar samtidigt att det inte var alltför våldsamt:
Is there any real evidence of relatively violent behavior in the West? Some historical accounts focus on a particularly notorious event or individual, and such events and individuals certainly existed. But there appears to be a serious selection bias problem when the entire West is characterized on the basis of the conclusions of such studies. Interestingly, however, even those studies discover a good deal of social order. Holden (1940) examines the Texas frontier from 1875–90, for instance, and finds that many kinds of criminal offenses common today were nonexistent. Burglaries and robberies of homes and businesses (except for banks) simply did not occur. Doors were not locked, and hospitality was widespread, indicating that citizens had relatively little fear of invasive violent or property offenses. Shootings did occur, but they typically involved what the citizenry considered to be “fair fights.” Stage and train robberies occurred, but these incidents were isolated from most citizens and caused them little or no concern (Holden 1940: 196). (s. 98)Benson tar upp ett antal källor som bekräftar den här bilden: den vilda västern, var inte så vild. Och det mesta av våldet som förekom verkar ha kommit till som en konsekvens av den amerikanska statens krig mot indianerna.
Ett skäl till att det inte var så våldsamt var för att folk hade spontant gått samman i olika privata organisationer för att upprätthålla lag och ordning. Benson nämner fyra exempel på sådana organisationer: landklubbar, karavantåg, kofösar- och gruvbruksföreningar, men han diskuterar bara de två första och den sista sorten. Generellt kan man säga om dessa att:
- Det var föreningar av frivilligt ingångna medlemmar;
- Deras lagar skrevs först ned i kontrakt mellan parterna;
- Nya lagar uppstod genom att folk slöt sig till ett konsensus;
- Alla hade rätt att gå ur föreningen;
- Föreningarna uppstod spontant;
- De som inte följde föreningens regler blev utstötta och fick beskydda sig på egen hand.
Bensons beskrivning av hur det fungerade borde vara tillräckligt för att bevisa att Hobbes idé om det statslösa samhället var helt fel. Folk behöver inte ge upp alla sina rättigheter till en enväldig tyrann (eller stat) för att få leva i trygghet; folk kan gå samman i frivilliga föreningar för att upprätthålla lag och ordning utan att ge upp sin frihet. Notera även likheterna mellan vad denna naturliga process ledde till och hur det anarkokapitalistiska systemet är tänkt att fungera.
Benson tar även upp vigilante-föreningar, som generellt verkar ha uppstått i de områden där staten gått in och beordrat sheriffer att upprätthålla lagen och där sherifferna antingen misslyckats med detta eller aktivt brutit mot lagen. Dessa föreningar påminner om de brottsbekämpande grupper Benson nämnde i förra kapitlet; de bestod av välvilliga samhällsmedborgare som försökte återupprätta den ordning som försvunnit. Även vissa historiker som menar att västern var våldsam, menar att dessa grupper skapade mer ordning i samhället.
Nästa neddykning i den amerikanska historien Benson gör är att kolla på de privata cividomstolarna och annan nutida brottshantering. Dessa domstolar har funnits sedan nationens födelse, och var då klart nödvändig för handeln, då staten inte producerade några bra lagar för handelsmännen:
Det finns även informell rättvisa som folk söker sig till när den statliga rättvisan inte är tillräcklig, och privata formella alternativ inte är tillåtna. Exempelvis kan brottsoffret försöka få upprättelse genom att bara berätta sin historia för att förstöra förövarens rykte, men det inkluderar även direkt hämnd.
Ett annat informellt rättvisesystem är företagens egna domstolar, vilka de har för att åtala anställda som stjäl från företaget. Eftersom den statliga polisen inte var hjälpsam med att hjälpa att fånga in de skyldiga till stölden, sökte företagen få tag på dem med hjälp av privat säkerhet. Enligt en studie från 1985 väckte de ibland åtal i statens domstolar men det var vanligare att de förde upp frågan internt, i deras egen domstol. Hur ser då det ut?
Benson tar även upp vigilante-föreningar, som generellt verkar ha uppstått i de områden där staten gått in och beordrat sheriffer att upprätthålla lagen och där sherifferna antingen misslyckats med detta eller aktivt brutit mot lagen. Dessa föreningar påminner om de brottsbekämpande grupper Benson nämnde i förra kapitlet; de bestod av välvilliga samhällsmedborgare som försökte återupprätta den ordning som försvunnit. Även vissa historiker som menar att västern var våldsam, menar att dessa grupper skapade mer ordning i samhället.
McGrath discusses vigilantism in his section “The Frontier Was Violent” (1984: 265–66), despite the fact that after his extensive examination of the vigilante activities in the mining camps of Aurora and Bodie, California, he concludes that “[i]n each case they were supported by a great majority of the townspeople, including the leading citizens; they were well regulated; they dealt quickly and effectively with criminal problems; they left the town in more stable and orderly conditions; and when opposition developed they disbanded. . . . The vigilance committees were organized, not because there were no established institutions of law enforcement and justice, but because those institutions had failed, in the eyes of the vigilantes, to provide justice” (255–56). (s. 111)Alla av dessa vigilante-rörelser var dock inte av godo; ett visst antal verkar ha fått något av en monopolställning och kunde utnyttja sin ställning. Men deras inverkan verkar ha varit marginell.
Nästa neddykning i den amerikanska historien Benson gör är att kolla på de privata cividomstolarna och annan nutida brottshantering. Dessa domstolar har funnits sedan nationens födelse, och var då klart nödvändig för handeln, då staten inte producerade några bra lagar för handelsmännen:
Government courts of the period simply did not apply commercial law in what the merchant community considered to be a just and expeditious fashion: “Not only did courts, according to one New York merchant, dispense ‘expensive endless law’; they were slow to develop legal doctrine that facilitated commercial development” (Auerbach 1983: 33). (s. 114)Under slutet av 1900-talet var hela domstolsindustrin väldigt stor. Från 1950-talet togs 75% av alla tvister mellan företag upp i privata skiljedomstolar eller, som de kallas, ”arbitration agencies”. Sedan dess har verksamheten bara vuxit, även mellan företag och anställda samt företag och konsumenter.
It was estimated that there were more than fifty private for-profit dispute resolution firms operating in the United States in 1992 (Ray 1992: 191). These private courts have moved from business disputes into personal injury disputes, divorces, construction warranty disputes, disputes over loan defaults, and so on. They offer a number of options, including binding arbitration, mediation, minitrials, and various “hybrid mediation arbitrations” that can be held in a courtroom atmosphere or not, depending on what the disputants want: “Flexibility is the operative word” (Phalon 1992: 126; also see Ray 1992). (s. 116)Detta gäller alltså civilrättsliga fall, men hur är det med de som rör kriminalrättsliga? Benson tar upp några trender här, som hur privata skiljedomstolar löser tvister om mindre allvarliga våldsbrott och brott som begås av ungdomar; privata medlingsföretag som försöker skapa en försoning mellan brottsling och brottsoffer, delvis genom att den förra skall betala skadestånd. Sådan medling är numera en etablerad gren av de privata alternativen till statliga domstolar.
Det finns även informell rättvisa som folk söker sig till när den statliga rättvisan inte är tillräcklig, och privata formella alternativ inte är tillåtna. Exempelvis kan brottsoffret försöka få upprättelse genom att bara berätta sin historia för att förstöra förövarens rykte, men det inkluderar även direkt hämnd.
Ett annat informellt rättvisesystem är företagens egna domstolar, vilka de har för att åtala anställda som stjäl från företaget. Eftersom den statliga polisen inte var hjälpsam med att hjälpa att fånga in de skyldiga till stölden, sökte företagen få tag på dem med hjälp av privat säkerhet. Enligt en studie från 1985 väckte de ibland åtal i statens domstolar men det var vanligare att de förde upp frågan internt, i deras egen domstol. Hur ser då det ut?
The procedures may be formal, including adjudication by internal disciplinary bodies, boards, or panels (Henry 1987: 46), or informal with confrontations and negotiation between security personnel or managers and accused offenders. The private sanctions include dismissal, suspension without pay, transfer, job reassignment or redesign to eliminate some duties, denial of subsequent advancement, and restitution agreements.Privat rättvisa och polycentrisk lagordning är alltså inget okänt för den amerikanska historien. En undersökning av den svenska historien skulle nog hittat liknande saker, förutom ett (inte så vilt) vilda västern.
Such private justice clearly reduces the demands on the public sector’s criminal justice institutions. Some observers suggest that within business organizations, “private justice may exert far greater control on citizens than the criminal justice system itself ” (Cunningham and Taylor 1985: 12). The same is probably true for many neighborhoods in America’s cities. (s. 125)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar