Här kommer en till berättelse, från en bekant på facebook, om hur SJ inte riktigt lärt sig att de är till för att tjäna sina kunder. Idag är visst byråkratiska regler viktigare.
SJ är verkligen en varfylld böld på samhällskroppen.
Sanna ringde nyss. Hon är på väg hem från Gröna Lund och sitter på tåget tillsammans med Alwin och Zander. Tåget är fullt och de tvingas stå hela vägen hem. En 3- och en 4-åring sent på kvällen när de varit ute och gått hela dagen. Det är inte för att de chansat genom att köpa billigare biljetter, utan för att SJ numera inte säljer platsbiljetter. Man får helt enkelt köpa grisen i säcken.
Tåget har bara tre vagnar. En av dem är reserverad för första klass, där det satt tre personer. Så de satte sig i två lediga stolar och barnen somnade direkt. Då kommer den kvinnliga konduktören och kör ut dem i den proppfulla vagnen igen där barnen ska stå och sova. Trots att de tre förstaklasspassagerarna ber konduktören att få låta dem stanna. Sanna erbjuder sig att betala extra för att sitta där, men det går inte. Man kan inte uppgradera biljetter. Dessutom får barn inte vistas i förstaklassvagnen, även om de sover och de andra passagerarna tycker att de är ok.
På frågan vad konduktören själv skulle göra om hon skulle hem med sina barn säger hon att hon inte skulle ha gått på tåget om det var fullt utan de skulle vänta på nästa tåg, vilket alltså betyder att hon skulle kasta tre biljetter och vänta 3 timmar på natttåget med sovande barn. Skulle inte tro det.
SJ beter sig precis som Televerket gjorde på sin gamla monopoltid när man klagade: ”Om det inte passar så kan du ju prova att skrika istället”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar