måndag 6 augusti 2012

Bombningarna av Hiroshima och Nagasaki var inte nödvändiga för fred


http://mises.org/daily/4838/Harry-Truman-and-the-Atomic-Bomb
Idag är det 67 år sedan som besättningen för det amerikanska flygvapnets "Enola Gay" förstörde staden Hiroshima och mördade dess invånare med en atombomb. Tre dagar senare hade den amerikanska ledaren sett till att bomba staden Nagasaki. Det är oklart hur många dog, men man tror att de båda bombningarna ledde till att 150,000-246,000 människor fick sätta livet till.

I debatten om huruvida dessa bombningar var rättfärdigade finns det ett visst argument som jag tror är helt fel. Argumentet är att de allierade hade ingen annan möjlighet att bomba dessa städer för att få fram en fred, då det enda sättet som man annars kunde ha fått fram en fred på var att invadera japan. Att invadera landet hade, enligt argumentet, lett till att många fler hade dött då soldater och civila hade dött under krigets fortsatta gång. Och under den tiden hade japanerna kunnat fortsätta skövla människoliv på andra ställen, så att även om man vill minska antalet civila som dör i krig, borde man ha stöttat beslutet att bomba dessa två städer.

Men, var detta det enda alternativet? Som jag ser det så bygger detta argument på en falsk dikotomi, att valet stod mellan att bomba städerna å ena sidan och att invadera Japan å andra sidan. Men den historiebeskrivningen är uppenbart falsk, då den japanska statsledningen var beredda att gå med på en fred, givet att de allierade hade gått med på vissa villkor. 

Som det såg ut då hade de allierade besegrat den tyska staten den 8 maj 1945 varpå Winston Churchill, Harry Truman och Chiang Kai-shek utlyste Potsdamdeklarationen; ett ultimatum till den japanska staten om att ge upp under deras villkor eller bli "totalt förstörda". Villkoren var, ungefär, att ledningen skulle förlora all politisk makt, krigsledningen skulle ställas inför domstol och att de erövrade områdena skulle överlämnas till en annan härskare. Den japanska ledningen var dock internt delad om de skulle gå med på Potsdamdeklarationens villkor eller inte; hälften ville gå med och hälften ville inte. De som inte ville gå med hade några ytterligare krav på att ge upp, som Wikipedia diskuterar:
While some members of the civilian leadership did use covert diplomatic channels to attempt peace negotiation, they could not negotiate surrender or even a cease-fire. Japan could legally enter into a peace agreement only with the unanimous support of the Japanese cabinet, and in the summer of 1945, the Japanese Supreme War Council, consisting of representatives of the Army, the Navy and the civilian government, could not reach a consensus on how to proceed.


A political stalemate developed between the military and civilian leaders of Japan, the military increasingly determined to fight despite all costs and odds and the civilian leadership seeking a way to negotiate an end to the war. Further complicating the decision was the fact that no cabinet could exist without the representative of the Imperial Japanese Army. This meant that the Army and the Navy could veto any decision by having its Minister resign, thus making it the most powerful posts on the SWC. In early August 1945 the cabinet was equally split between those who advocated an end to the war on one condition, the preservation of the Kokutai, and those who insisted on three other conditions:
  1. Leave disarmament and demobilization to Imperial General Headquarters
  2. No occupation of the Japanese Home Islands, Korea, or Formosa
  3. Delegation to the Japanese government of the punishment of war criminals
Alltså, det hade varit möjligt att få en fred, men inte på de villkor som gavs i Potsdamdeklarationen. Alltså, när folk säger att atombombningen stoppade hundratusentals eller miljoner människors liv, så utgår de från den här falska dikotomin. De allierade hade uppenbarligen ett annat realistiskt val för att få fram fred, nämligen genom att förhandla med de japanska ledarna. Det fanns även en möjlighet att de hade kunnat få fram ett stilleståndsavtal tidigare än vad som nu skedde, om de inte hade satt villkor för en kapitulation som de japanska härskarna inte gick med på.

Nu kan man givetvis fråga sig om en villkorlig fred hade varit att föredra framför en, mer eller mindre, ovillkorlig sådan. Det är en separat fråga. Vad som borde vara rätt klart är att en fred hade varit möjlig utan att de allierade hade behövt mörda 200,000 människor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar