fredag 7 september 2012

Statlig infrastruktur: Hur E4:an kom till Helsingborg

I det senaste numret av Fokus finns en artikel av Johan Anderberg om hur lokala politiker lobbar för att infrastruktursatsningar skall gynna deras hemstad. Istället för att det, på något plan, skall vara mest samhällsnyttigt. (Som man för övrigt har väldigt svårt att beräkna.)

Det här är väldigt intressant då en vanlig libertariansk kritik mot statlig infrastruktur relativt ett fritt system är att staten fattar beslut på vad som är politiskt viktigt, och inte vad som är bra för konsumenterna. Därför får man sådana byggen som Hallandstunneln, som efter 20 år(!) ännu inte är färdig för trafik. I Fokus artikel "Huggsexan" (som inte finns på nätet) ger man en kortfattad beskrivning av hur det politiska spelet gick till när politikerna beslutade om att dra E4:an från Helsingborg.
En måndag i november 1992 bjöds journalister in till det nybyggda Marina Plaza i Helsingborg. En professor vid KTH presenterade en rapport om att den nya motorvägen måste gå via staden. Annars skulle åkerierna drabbas hårt.

Bakgrunden var att dåvarande Vägverket ville bygga ut E4:an till motorvägsstandard och hade presenterat fyra olika alternativ. Vägen via Helsingborg ansågs vara den minst troliga.

Alla fick veta att Svenska Speditörsförbundet [nu Transportindustriförbundet] hade betalat rapporten, men professorn bedyrade att han varit fri att dra sina egna slutsatser.

Vad ingen då visste var att även Svenska Speditörsförbundets åsikt styrdes av kommunikationsbyrån JKL, som i sin tur arbetade för Helsingborgs stad. Uppdraget var enkelt: att få motorvägen till staden.

Det här vet vi tack vare Helsingborgs Dagblad, som ett år senare drog kommunen till kammarrätten för att få ut avtalen med JKL. Det de fick ut är en osminkad bild av hur beslut fattas i Sverige: berättelsen handlar om smorda ledarskribenter, lättstyrda forskare och intet ont anande miljövänner.

Det gick vägen. I juni 1993 fattade riksdagen beslut om att E4:an skulle gå till Helsingborg.
I artikeln finns en även en mysig historia om hur det var förr, när politikerna var mer ärliga.
"Järnvägen skall gå förbi Träslända...", sa politikern Petter Jönsson en gång. Det var för 145 år sedan och Sverige hade nyss fått sina första järnvägar.

När det var dags att debattera Södra stambanans sträckning stod riksdagsmannen upp och förklarade varför Träslända i Nässjö socken var så viktig att den förtjänade en järnväg.

"...för där bor jag", förklarade han. "Järnvägen skall gå förbi min stuguknut."
Vissa historiker tolkar Jönssons kommentar som ironisk, men uppenbarligen fick de en järnvägsstation dit iaf.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar