fredag 3 maj 2013

Vad borde ingå i en kurs i kritiskt tänkande?

Förra veckan postade Jessica Schedvin -  förbundsstyrelseledamot för Ung Liberal, tidigare ordförande för Unga Humanister och lärarstudent - ett inlägg om hur man skulle kunna lära ut kritiskt tänkande i skolan. Tanken hon för fram är att detta borde kunna läras ut väldigt tidigt i skolan, möjligtvis redan på lågstadiet (om jag läser henne rätt). Sedan lägger hon upp ett förslag på hur en sådan kurs skulle kunna se ut i grova drag.

Jag tycker att det är ett vettigt förslag - det är en skam för alla rationella individer som levde under 1900-talet att de inte lyckades skapa ett skolsystem där elever får lära sig grunderna i vetenskapligt, logiskt och rationellt tänkande. Det tänkande, det vill säga, som ligger till grund för att man skall kunna förstå världen så bra som möjligt och därmed kunna ta så bra beslut som möjligt. Vilket då inkluderar att märka när andra tänker fel och fattar dåliga beslut, som påverkar andra negativt, som man då kan försöka lösa på bästa möjliga sätt.

I det här inlägget tänkte jag föreslå några idéer som borde vara med i en sådan här kurs. Medan jag skrev det försökte jag också skriva ned idéerna så lätt som möjligt, för att se om idéerna borde kunna kommuniceras till barn i lågstadieåldern. Det verkar möjligt, troligtvis för att idéerna ändå är intuitiva för oss som människor som måste överleva genom att ha en massa kunskap om omvärlden.

Upplevelser och logik är grunden för all kunskap
Om jag har en låda, som är stängd, hur kan jag veta om den innehåller godis eller inte? Ett enkelt svar är att jag öppnar lådan och undersöker vad som finns i den. Man får kunskap genom att undersöka världen med ens sinnen.

Om jag lägger något i lådan, stänger den och sedan låter den vara ett tag, kan jag då veta om den fortfarande innehåller något? Utan att öppna lådan kan jag svara ja, givet att jag kan svara ja på att inget tagits ut ur lådan. Logiska slutsatser gör det möjligt att hitta ny kunskap som följer av tidigare kunskap.

Sedan gäller det att fortsätta ge fler exempel, för att befästa principerna och för att visa att de kan appliceras på allting. Hur vet du att jorden är (ungefärligt) rund? Bl.a. för att andra former inte kan förklara varför skepp, överallt på jorden, sakta "sjunker" bakom horisonten och för att det finns fotografier på jorden som visar det.

Allt annat lika är nödvändigt för test
Om jag klipper sönder rötterna på en växt, river av dess blad, injicerar bly in i den samt låter den stå i totalt mörker, och den sedan dör, har jag då bevisat att växten behöver solljus för att överleva? Nej, för det finns ju en möjlighet att en växt skulle dö av att inte få vatten, att få massa bly i sig eller inte ha några blad. Hur utformar man då ett test för att se om växten klarar sig utan solljus? Jo, man testar det och bara det.

All kunskap måste kunna visas vara falsk - ifall situationen vore annorlunda
Om du ser något som ser ut som en häst på en äng och är fullständigt övertygad om att det verkligen står en häst där - skulle du kunna ha fel om det? Javisst, du kanske såg en åsna. Det är alltid möjligt att ha fel, och det gäller även för all kunskap.*

Faktum är att om du har ett mätinstrument som aldrig ändrar sig, oavsett vilken data som stoppas in i den, då är det mätinstrumentet opålitligt. Om världen förändrar sig då borde ens bild av den också göra det. Om man ser en häst på en äng, även när hästen har flyttat på sig, då är det något fel på ens ögon.

Av dessa skäl blir det därför viktigt att varje vetenskaplig teori kan beskriva hur den skulle kunna ha fel, likt man måste kunna beskriva hur ens syn skulle kunna vara fel (eller hur ens politiska perspektiv skulle kunna vara fel).

Allt som är sant måste kunna förklaras
Om en blixt slår ned och jag säger att det berodde på elektriska urladdningar i jordens atmosfär, har jag då förklarat hur blixten uppstod? Om "elektrisk", "urladdning" och "atmosfär" är främmande begrepp för den jag försöker förklara saken för, då har jag inte sagt något vettigt. Jag hade då lika gärna kunnat sagt att det berodde på "magi", vilket inte heller säger något.

Att ge en beskrivning av verkligheten kräver att man ger en beskrivning på rätt nivå av olika företeelser. I en mening innebär den här principen att inget är förståeligt eftersom det än så länge inte finns en total förståelse av hur alltet har skapats och hur alla av existensens krafter och materia hänger samman med varandra. Någonstans måste man i slutändan säga "Jag kan bara förklara så långt".

Men, givet de saker man kan ta för givet som att "de bara är sanna" då måste allting kunna förklaras. Så, om jag förklarar att blixten beror på att väldigt många små partiklar flyttar sig som en ström åt ett håll väldigt snabbt, då har jag förklarat det hela lite bättre.

Allt som är sant måste inte vara lätt att förstå
Detta borde nog vara uppenbart för de flesta.



Det som kan förklaras med minst antaganden är den mest rimliga förklaringen
Om jag går in i en matbutik och köper konserver, torkad pasta, några påsar mjöl, jäst, nötter och frön för tvåhundra kronor - varför gjorde jag det här inköpet? Var det för att:
1) Jag förväntar mig att ekonomin skall kollapsa inom kort och därför köper jag upp massa varor så att jag skall ha mat för en månad framöver.

2) Jag vill bara ha mat så jag klarar mig en månad framöver.
Utan att veta något mer om mig så är 2 det mest sannolika svaret. Detta för att 1 kräver att fler saker är sanna än 2; det är mer sannolikt att något som bara säger A är sant än något som säger A och B.

Träna att tänka i flera led
Om jag har ett äpple i min ena hand och endast det - hur många bananer har jag i den handen? Noll, uppenbarligen. Om jag antingen håller i ett äpple eller ett päron, och jag håller i ett päron ifall jag var och handlade tidigare idag, och ifall du vill ha ett päron, men inte ett äpple, medan jag, om jag har ett päron vill byta det med ett äpple, och jag faktiskt var och handlade...skulle vi då kunna utbyta någon handel med varandra, om vi möts just nu? Inte riktigt lika uppenbart, men svaret är ja.

Det var gissningsvis inte enbart för att jag skrev det så luddigt som den andra frågan inte var lika uppenbar som den första, utan också för att den berodde på fler faktorer, eller behövde tänkas ut i flera steg. Att kunna gå igenom och lösa någorlunda komplicerade problem i huvudet kräver att man tränar på att lösa liknande problem.

Tendera att vara misstänksam, även mot dem som säger sig följa den vetenskapliga metoden
Det här är kanske något man borde lära sig lite senare, som vid tio-års åldern. Jag ser två klara skäl för detta: det ena för att även beprövade vetenskapsmän kan komma med de mest galna förslagen - Albert Einstein förespråkade exempelvis en centralplanerad ekonomi. Det andra för att jag gissar att man satsar hårdare på att lära sig skepticism om man tror att det alltid behövs de som kämpar emot irrationalitet i världen.

Det får nog räcka med idéer nu. Nu när jag tänkt igenom mer på ämnet verkar det inte alls orimligt att detta borde gå att lära ut i lågstadiet, om inte tidigare.

* Det finns logiskt nödvändiga undantag. Det gäller alla påståenden som, för att de skall kunna motbevisas, kräver att motbevisningen är omöjlig. Som ett exempel ta påståendet "något existerar". Det verkar som om det är fullt möjligt att det aldrig skulle finnas något rum, materia eller någon sorts energi - att ingenting existerar. Men, bevis förutsätter existens, så varje bevis för detta skulle samtidigt vara ett motbevis. Eller, i andra ord, det skulle inte vara möjligt att genomföra en sådan motbevisning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar